Hej godis!
Nu är de äntligen oktober!
Om 13 dagar åker jag till Simrishamn för att lyssna på ett föredrag om Gastric Bypass och sen få en chans att prata med kirurger och sjuksköterskor + en dietist på plats.
Jag har ju länge velat göra en sådan här operation och nu är dagen då jag får dom väldigt nära.
För det är den fjortonde som jag får veta om jag är en utmärkt kandidat eller inte!
Så snälla håll tummarna för mig♥!
Men jag glömde ju att säga detta från början, aja skitsamma jag säger det nu!
Om 9 dagar åker jag och min pappa med sambo och hundar till Stockholm äntligen ska jag få slippa Helsingborg ett tag.
Jag har länge längtat efter att få sätta mig i bilen och bara koppla bort Hbg för ett tag!
Det är två personer och ett djur jag kommer sakna så in i bomben och de är Mamma, Mormor & min högt älskade SNIFF♥
Sniff kommer få bo hos min mormor som är van vid kaniner då hon har en egen så jag är inte ett dugg orolig, bara lite ledsen över att jag inte kommer få se honom på två dagar.
Om jag inte hinner läsa ut min bok tills jag åker så kommer den självklart att få hänga på och jag kommer ta med den tredje boken i serien omifall att man råkar läsa ut den så man inte står tomhänt sen på resan hem.
Jag har ju redan läst dom tre första böckerna i serien men eftersom den fjärde inte hade kommit ut när jag var klar så besluta jag mig för att läsa om alla när den väl kom ut. Jag vill läsa alla på rad utan något uppehåll därför läser jag nu bok 2 om ni undrar.
Nej nu ska jag faktiskt läsa en stund!
Vi hörs..
”Du är stor nu. Du lär få bestämma själv”, sa pappa i vintras.
Så Bricken har blivit ribbkaperska på sågverket. I början var hon rädd för att komma för nära de oskyddade sågklingorna och för att sinka de andra, men nu klarar hon sig lika bra som Sirkka som redan har varit där ett bra tag.
”Arbete gör en till en riktig människa”, säger mamma, som gärna skulle vilja lära upp Bricken så att hon blir en riktigt duktig tvätterska också – ”då är man aldrig bet på att skaffa sig inkomster”.
Mamma vill gärna lära upp Brickens kamrat Saga samtidigt, Saga som slänger lite för mycket med sina mörka flätor när det är pojkar i närheten. Och Bricken undrar: är det arbetet och sammanhållningen på sågverket som är viktigast? Eller Jesus och dopförberedelserna i kapellet med Sirkka? Eller kanske, som Saga säger, att hitta den stora kärleken?
Om jag inte haft kostkarlarna. Då hade Sirkka kunnat bo hos oss, sluppit att bo på fattighuset. Men det går inte, för kostkarlarna. Ingen vill gå kostgång där det finns en lungsjuk.
Om jag slutade med kostkarlarna, blev spånkäring igen.
Då skulle pappa och jag aldrig få varm mat, skulle vi orka ändå?
Inte skulle vi kunna gå kostgång själva, då skulle hela min avlöning ätas upp.
Men för att hjälpa Sirkka.
Vem är jag som offrar en vän för varm mat?
Bricken på Svartvik fyller 20 år i sommar. Hon kommer aldrig att bli som alla de andra med sin halva hand, men arbete gör en till en riktig människa, och med kostkarlarna och deras aptit har hon arbete så att det räcker.
Då kommer Berta från kolbacken med nyheter: Natan, han som gav sig av i vredesmod för ett par år sedan -- han har kommit tillbaka!