Äntligen hämtat dom!
Hej godis!
Nu har jag äntligen hämtat mina böcker som jag beställde för ett tag sen!
Här nedan kommer bild och info om dom!↓
Maria Housden: "När min dotter Hannah fick diagnosen cancer en månad innan hon skulle fylla tre krackelerade mitt liv. Jag började ifrågasätta allt vad jag tidigare hade trott på. Tidigare hade jag mätt mitt värde i hur uppskattad jag var av andra och sagt 'ja' till saker mest för att bli omtyckt och älskad. Jag hade kämpat för att upprätthålla en illusion av att mitt liv var perfekt och hållit undan det som egentligen var viktigt för mig. Hannahs diagnos fick mig att vakna."
Julie Gregory överlevde Münchhausen by proxy, förmodligen den mest komplicerade och dödsbringande formen av barnmisshandel som är känd idag. Från sin tidiga barndom blev Julie Gregory regelbundet röntgad, opererad och medicinerad i en fåfäng kamp mot sjukdomar som skapades i hennes mors fantasi. Münchhausen by proxy (MBP) är världens hemligaste och farligaste form av barnmisshandel där vårdnadshavaren, oftast modern, uppfinner symtomen hos sitt barn därför att hon eftersträvar läkarnas uppmärksamhet.
Många MBP-barn dör men Julie inte bara överlevde, hon undkom sin mors dödsbringande galenskap och byggde upp en ny identitet som en levande, frisk ung kvinna.
Många MBP-barn dör men Julie inte bara överlevde, hon undkom sin mors dödsbringande galenskap och byggde upp en ny identitet som en levande, frisk ung kvinna.
Den tredje maj 2007 försvann Madeleine McCann från ett hotellrum på badorten Praia da Luz vid den populära portugisiska Algarvekusten.
Vad händer när den värsta sortens mardröm blir sann, när ens barn försvinner spårlöst och inte kommer tillrätta? Kate McCann berättar sin historia om vad som hände kvällen när Madeleine försvann och de förtvivlade åren efteråt. Det är en berättelse som inte lämnar någon oberörd.
I maj 2013 är det sex år sedan Madeleine McCann försvann. Men sökandet fortsätter och så länge hennes döda kropp ännu inte hittas lever hoppet om att hon ska återfinnas, någonstans, vid liv.
Vad händer när den värsta sortens mardröm blir sann, när ens barn försvinner spårlöst och inte kommer tillrätta? Kate McCann berättar sin historia om vad som hände kvällen när Madeleine försvann och de förtvivlade åren efteråt. Det är en berättelse som inte lämnar någon oberörd.
I maj 2013 är det sex år sedan Madeleine McCann försvann. Men sökandet fortsätter och så länge hennes döda kropp ännu inte hittas lever hoppet om att hon ska återfinnas, någonstans, vid liv.
Alice och Hjördis Nordin är två snickardöttrar från Brunnsgatan i Stockholm, känsliga, självständiga, fästa vid varandra. De kom in på Konstakademin och hamnade i den skandinaviska konstnärskretsen i Paris.
Per Wästberg hittade av en slump systrarnas dagböcker och brev i ett arkiv. Han har lyft fram och levandegjort scener och bekännelser från tonåren till den sena ålderdomen. Alice och Hjördis skriver om erotik, trohet och övergivenhet, om skapande lust, könsroller och familjeband. Deras kamp att förstå sig själva och sin omgivning är ett gripande och allmängiltigt dokument som överträffar det mesta i den samtida kvinnolitteraturen.
I mars 1943 när Michael Degen är elva år blir han och hans mamma vittne till hur invånarna på deras gata plötsligt börjar transporteras bort på lastbilar. Som genom ett mirakel lyckas de undkomma att gripas av militären.
Under två år tvingas sedan Michael och hans mamma att leva under jorden i Berlin. Medan Gestapos jakt på judar trappas upp och de allierades bomber faller över staden
erbjuds de hjälp och husrum av vänner, bekantas bekanta
och rena främlingar. Till och med i detta naziregimens hjärta, visar det sig, finns det människor som med livet som insats är beredda att hjälpa en judisk familj att överleva - en kommunistisk trädgårdsmästare, en adlig rysk emigrant, ja, till och med en kvinnlig medlem av nazistpartiet.
Med barnets klara blick i behåll och utan vare sig bitterhet eller sentimentalitet berättar Michael Degen om denna sin flykt och om sina många räddare.
Under två år tvingas sedan Michael och hans mamma att leva under jorden i Berlin. Medan Gestapos jakt på judar trappas upp och de allierades bomber faller över staden
erbjuds de hjälp och husrum av vänner, bekantas bekanta
och rena främlingar. Till och med i detta naziregimens hjärta, visar det sig, finns det människor som med livet som insats är beredda att hjälpa en judisk familj att överleva - en kommunistisk trädgårdsmästare, en adlig rysk emigrant, ja, till och med en kvinnlig medlem av nazistpartiet.
Med barnets klara blick i behåll och utan vare sig bitterhet eller sentimentalitet berättar Michael Degen om denna sin flykt och om sina många räddare.
Juli 1897. Ingenjör Andrées expedition ger sig iväg i en vätgasballong med riktning Nordpolen.
Snart befinner sig tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm. Efter tre dagar nödlandar de på isen, sedan följer månader av vandring mot fast mark, dragandes på tunga slädar. Trettiotre år senare hittas expeditionsmedlemmarna på Vitön. Varför dog de, trots tillgång till varma kläder, matkonserver och gevär?
Snart befinner sig tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm. Efter tre dagar nödlandar de på isen, sedan följer månader av vandring mot fast mark, dragandes på tunga slädar. Trettiotre år senare hittas expeditionsmedlemmarna på Vitön. Varför dog de, trots tillgång till varma kläder, matkonserver och gevär?
"Vi var alltid ute på landet om somrarna. Vi åkte inte på någon semester, vi åkte ut till landet och där var vi. Alla tre, jag och mamma och pappa, trots att mina föräldrar var skilda sedan flera år tillbaka. Vi sov i samma säng i sommarstugan. Pappa längst ut, jag i mitten och mamma längst in mot stenväggen.
Där på landet fanns hundarna. Och katterna. Och papegojorna och getterna och ormarna och sköldpaddorna. Och rävvalpen som pappa sköt. Ormarna som mamma smugglade i behån genom tullen i Helsingör. Undulaterna som jag stampade ihjäl, kattungarna som pappa lade på komposten. Råttorna som tinades i mikron.
Där fanns allt.
Numera har pappa en hund och en etta i Vålberg. Mamma har en allergisk pojkvän. Jag har en katt, en mamma, en pappa och mammas allergiske pojkvän."
Där på landet fanns hundarna. Och katterna. Och papegojorna och getterna och ormarna och sköldpaddorna. Och rävvalpen som pappa sköt. Ormarna som mamma smugglade i behån genom tullen i Helsingör. Undulaterna som jag stampade ihjäl, kattungarna som pappa lade på komposten. Råttorna som tinades i mikron.
Där fanns allt.
Numera har pappa en hund och en etta i Vålberg. Mamma har en allergisk pojkvän. Jag har en katt, en mamma, en pappa och mammas allergiske pojkvän."
"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.
Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar. Kom nära."
Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar. Kom nära."